Samtal med (vilken) gud

Samtal med Gud är en bok av Neale Donald Walsch. Boken är en påstådd dialog mellan författaren och Gud. Ett sådant påstående är något som självfallet bör undersökas. Hur kan vi veta om det verkligen är Gud som talar? Förrutom författarens egen försäkran kan vi undersöka vilka egenskaper och åsikter som Walsch Gud har. Är det en alltigenom perfekt och god gud? Om det inte är en god och felfri gud har vi ingen anledning att lyssna. En sådan gud kan luras eller ha fel och är inte värd att följa. Om det enda argumentet vi har för att lita på Walsch är Walsch själv är det tunnare än vatten. Det är i sig inget bevis för att han har fel men inte heller ett bevis på motsatsen. Så vad säger boken om den påstådde guden?
(Jag kallar den gud Walsch beskriver Gud även om jag inte delar hans syn)

Ord är inte sanning

Det första Gud säger är att han kommunicerar med alla men inte bara genom ord. Han kommunicerar huvudsakligen genom känslor. Gud "attackerar" omedelbart ordet "Ord är den sämsta formen av kommunikation...bara ljud som står för känslor, tankar och erfarenheter. . . . De är inte sanningen. De är inte the real thing." Om det uttalandet är sant kan inte uttalandet (som görs med hjälp av ord) vara sant. Om ord trots allt kan vara sanna ibland är uttalandet felaktigt.

Man kan också fråga sig varför Gud skulle använda sig av ord för att kommunicera genom Walsch? Hur kan vi lita på något i boken om ord nu är så meningslösa? Gud använder alltså ord för att förklara att ord är meningslösa.

Lite senare verkar dock guden ha ändrat sig. Längre fram i boken (när läsaren kanske har glömt vad guden tyckte om ord) förklarar Gud att skapelseprocessen som tre steg tanke-ord-handling. Här beskrivs ord som "uttryckta tankar" som "skapar kreativ energi i universum". Tanken upprepas när ord sägs föra fram tankar till konkret verklighet. Författaren uppmanas att läsa boken om och om igen tills han förstår innebörden. Vad hände med ord som meningslösa och inte sanna??

Men varför verkar attacken på ord vara så viktig? Det visar sig lite senare när gud säger att vi har satt för stor vikt till "Guds ord och så lite till våra erfarenheter". Det sägs yttryckligen att Bibeln inte har någon auktoritet (inte heller kyrkor eller präster).

Författaren uttrycker förvåning och frågar vad som har vikt. Guds svar är att vi ska lyssna till våra känslor... Ord är den sämsta bäraren av sanning. Men återigen varför ska vi då tro på det påståendet som levereras via ord.

Gud bryr sig inte om vad vi gör

Den gud Walsch talar med säger sig vara skapare av livet men lägger också till att han skapade oss till sin avbild för att vi också skulle vara skapare. Han har ingen vilja med oss "...din vilja för dig själv är Guds vilja för dig... jag bryr mig inte om vad du gör..."

Gud fortsätter med att förklara att vi inte är här för att lära oss utan för att komma ihåg och återskapa "Den Du Är". Det hela började med att Gud, som ursprungligen var allt som existerade, ville veta hur det var att vara så magnifik och behövde därför en referenspunkt. Referenspunkten behövde vara inom Gud eftersom det inte fanns någon yttre referenspunkt. Gud delade därför på sig så att han kunde uppleva sig själv. Guds syfte med att skapa oss var att lära känna sig själv genom oss och Guds syfte med oss är att vi ska lära känna oss själva som Gud. (Lite märkligt är att en oändlighet inte kan delas för då är den inte längre oändlig och har inte heller varit det.)

Den här förklaring av Gud är i själva verket en mix av moism (allt är ett och att är allt) och panteism (allt är Gud och Gud är allt). Enligt författarens Gud är vi detsamma som Gud och det är vad som åsyftas med att vi är skapade till Guds avbild. Vidare skapades relativitet och motsattser när Gud delade på sig. Genom denna motsaster kan vi uppleva sånt som kärlek och rädsla. Vi människor har skapat myter för att förklara dessa mosatser (som t ex den om Satan och vår önskan att personifiera ondskan som djävulen) men de är i själva verket bara illusioner som skapats för att vi skulle kunna uppleva sånt som vi annars inte kunnat uppleva.

Sanning och verklighet

Walsch: Livet är inte en skola?
god: Nej
Walsch: Vi är inte här för att lära oss?
god: Nej
Walsch: Varför är vi då här?
god: För att komma ihåg, och återskapa, Den Du Är

Walschs gudsbild är monistisk - gud är allting, det finns ingenting som inte är gud. Monismen är den underliggande filosofin inom New Age. Jaget är en del av Gud, frälsning är att "komma ihåg" vem Jag är.
Sanningen kan vi lära oss genom att lyssna till våra känslor och vår inre röst. Vi ska inte lita på ledare, präster, Bibeln eller andra auktoriteter, den inre rösten är guds starkaste medel för att visa oss på sanning. Låt mig i det sammanhanget påpeka att det synsättet är även vanligt bland kulter och sekter, t ex Heaven's Gate (kulten som begick kollektivt självmord 1997)

Ondska

Som alla hos monistiska religioner är onskan ett problem. Om Gud är allting är Gud även ondska? Walschs Gud menar att ondska är relativt. Det finns ingen objektiv ondska bara personliga omdömen. För det andra måste vi enligt samme gud uppleva det vi inte är för att veta vad vi är. Problemet med det påståendet är att gud inte kan vara allting på samma gång som gud är "vad gud inte är". Det blir betydelselöst och ologiskt. Det löser Walsch på ett smidigt sätt genom att förklara att gud inte är bunden av logiska motsättningar.

Några (skrämmande) citat från Walschs gud:
"Ändra lätt och snabbt din sanning när dina erfarenheter ger dig ny klarhet."

"Jag har aldrig skapat "rätt" eller "fel". Att göra det skulle förneka dig din största gåva - att göra som du själv vill. Att säga att något - en tanke, ett ord, en handling - är fel skulle vara som att säga att du inte får göra det. Att säga att du inte får göra det vore att ge dig förbud. Att ge dig förbud skulle begränsa dig. Att begränsa dig vore att förneka dig rätten att vara Den Du Är."


Om Neale har haft en diskussion med en andlig verklighet är det knappast Gud.

Om du vill läsa mer om New Age rekommenderas CANA

http://www.christiananswersforthenewage.org/