Bli rik på riktigt

Alla svenskar kan bli miljonärer påstår en ny svensk bok om privatekonomi. Det finns ett par grundregler enligt författaren som skulle göra var och en av oss till rika människor. En av buden var att lägga undan 10% av lönen direkt till eget sparande. Det slog mig hur annorlunda det budskapet var mot bibelns. Istället för att ge av vårt överflöd ska vi alltså först se till att vi får mer på banken.

Bokens budskap är inget nytt men det får mig att reflektera över hur viktigt det tycks vara med pengar. Vi ska helst ha mer än vi rimligtvis kan göra av med. Ingen har förklarat varför det är viktigt men på nå't sätt verkar det som om lycka kommer från pengar. Men när barn samtidigt svälter till döds ger ett välfyllt bankkonto en fadd bismak. Samla dina skatter i himlen där de inte förgås!

In the eye of the beholder...

Idag förväntas de flesta av oss att ha en åsikt i frågor kring vad som är rätt och fel. Det behöver inte vara något som vi själva berörs av men vi ska i alla fall uttala oss om huruvida det är moraliskt OK eller inte. Det kan röra frågor som abort, homoäktenskap, integration, dödshjälp osv. En rad svåra frågor som helst ska besvaras på kafferasten.

Problemet är att utan referenspunkt hamnar "rätt och fel" på en glidande skala. Det som var fel förrut är rätt idag och det som är fel idag kommer med all sannolikhet vara rätt imorgon... Såvida man inte har en grund för sin moral.

Som kristen har jag ett rättesnöre och en Gud som vill visa mig på rätta vägar. Inte för att jag ska förnekas glädje och spänning. Inte heller för att jag som kristen ska kunna visa mig bättre än andra.Det är av omsorg och kärlek som vi har fått ramar för vad som är rätt och fel.

Kristna är inte på något sätt bättre än andra. Däremot har vi något som talar om vad som är synd (fel). Det är inte en fråga om vad jag känner eller vad som är politiskt korrekt för närvarande. Det är sanning och kärlek som Gud med en faders omsorg visar oss.

Gud som skapare är logiskt

Är universum en enda stor tillfällighet. Ett intet som exploderar och bildar
världar av liv? Ofta läser man rapporter och idéer om hur universum skapats
som får agera bevis för en ateistisk livssyn. resonemanget är att om man kan
förklara HUR universum uppstod så är Gud inte längre nödvändig. Människan kan bli sin egen herre genom att förringa skapelsen till ett verk av slumpen.

För mig känns det dock som att man missar själva huvudfrågan. Det viktiga är inte HUR universum uppstod utan istället VARFÖR. Finns det några andra sammanhang där materia uppstår eller har en konstant förbättrande kvalité? Är det inte så att allt vi känner till bryts ner med tiden? Allt går från att vara till att inte vara. Vad är det då som pekar mot att univerum med sin mångfald av liv helt plötsligt blir till?

Att hävda en skapelse utan att en skapande kraft är ologiskt och irrationellt. Att tro på en skapande Gud som upprätthåller sitt verk är logiskt och stämmer med vad vi kan se och förstå.

Gripande eller...

Läste Expressens rubrik häromdagen om Hasse Alfredssons önskan att få träffa Tage i himlen. Som kristen ser jag det gripande i en sådan önskan. Hoppet om att få träffa sin kamrat efter döden. Hoppet om en evighet i himmelen med nära och kära.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att på alla som inte delar min tro på ett liv efter detta. De flesta jag känner som inte säger sig vara kristna ser livet som en strikt vetenskaplig teori. Vi är bara atomer och molekyler som pga en lycklig slump fått liv. När vi dör är det slut och atomerna bildar andra former. (Till att börja med jord antar jag.) Men när vi möter döden, när vi tappar en kär vän eller släkting så tänds likfullt hoppet på något mer.

Kan det vara så att vi alla bär på en vägvisare? En kompass som pekar mot evigheten och den levande Guden som längtar och hoppas att vi ska lyssna på Hans ord. Kanske är det så.

Uppochnervända världen

Som kristen får jag ofta agera försvarsadvokat. Jag ska förklara varför jag tror på en skapande och personlig Gud. Varför är det så? Varför är det inte den som förnekar Gud som får förklara en sådan remarkabel ståndpunkt? Om jag skulle hävda att jorden inte är rund så är det jag som får förklara mig, inte de som säger tvärtom.

Likt Paulus utgår jag från att alla som säger att Gud är fejk har fel. Att den verkliga världen är Guds, allt annat är overkligt. Prove me wrong!